Det blev inga kravaller

Du klädde av mig mina tårar.
Du försvarade mig mot de som snärjde snaror och skrattade åt mig.
Du fanns hos mig när mina älskade vände mig ryggen.
Du tvättade mina sår, höll mig i min hand och ledde mig varsamt framåt.
Du sydde ihop mitt hjärta med finaste silkestråd.
Du fyllde mig med liv när jag trodde att jag tagit mitt sista andetag.
Jag kunde börja älska.


Du klädde dig i mina tårar.
Du stod tyst när hela världen hånade dig.
Du blev lämnad av dina bästa vänner när den tyngsta ångesten fyllde din blick.
Du blev slagen tills du spydde blod och inte längre kunde stå på dina ben.
Du fick ditt hjärta uppsprättat.
Döden tog dig i sin famn en stund.
För att du aldrig slutade att älska.

Tack.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0